Satt och tittade på dokumentären som SVT sände igår kväll.
Och det slutade med att jag var så ARG att jag inte kunde somna..
Hjärtade bankade och tårarna var nära.
Hjärtade bankade och tårarna var nära.
Vilka är vi som gör på detta sättet?
Vilka är vi som ger oss själva rätten att skada dessa underbara djur?
Kommer i framtiden välja en blandras såsom det känns nu..
Har inte tillräckligt mycket kunskap inom detta område, men efter gårdagens program kan jag bara säga: -Fy fan för vissa uppfödare!!
Som inte tar ansvar, som inte ser till att vi får friska hundar.
Nä tacka vet jag sunda uppfödare som ser till att aveln går åt rätt håll och som inte enbart ser pengar i sina hundar.
Gå gärna in och titta på dokumentären och säg vad ni tycker, för själv mår jag illa.
Nog om detta, igår var jag och barnens gudmor Nannie på Mammabikten och det var jätte kul!
Massor med föreläsare, så som Emma Hamberg, Katerina Janouch, Jana Söderberg som förresten verkade helt jäkla underbar!
Värdinna var Ann Söderlund, som VERKLIGEN bjuder på sig själv!
Lärorikt, om inte annat för och höra att det finns fler mammor som känner att dom inte är perfekta, som även dom skriker på sina barn ibland.. Men framför allt leva med den ständiga känslan och oron om dom är tillräckligt bra för sina barn!
Sedan tillkom det en hel del skratt från både mig och resten av alla 1200 mammor som dom stuvat in på Cirkus. Kul..
Paulo Roberto var där med sin fru Lena och vi fick köra en form av 2 minuters gympa.. Haha kan ni tänka er en hel sal full med mammor som hoppar upp och ner och flåsar järnet?
Trött i huvet och i magmusklerna begav jag mig hem till min underbara familj och soffan!
Lördagen då.. Kanske vi kan strunta i att prata om.. ;-)
Var ju på Viltspårskurs -öppen klass. Vi fick lägga våra spår och kortfattad gick mitt åt helvete som jag la.. Har såå svårt att veta vad som är rakt fram och rakt höger/vänster. Alla träden ser ju för i helskotta exakt likadana ut..
När den stackars Mia skulle gå mitt fina spår så säger jag typ 3 gånger, näää här har inte jag gått.. För jag känner verkligen inte igen mig!
Till slut sade Jessica som höll i kursen min fot brevid ett annat fotspår och jamen minsann det var ju mitt! Jag hade alltså gått där..
Men sen kom vi fram till att det spelar ju ingen roll hur spåren ser ut egentligen, eftersom spåren ska vara en utmaning + att skadade djur rör sig ju inte efter en karta.
MEN det kan ju vara bra om man kommer ihåg hur man gick sitt spår..
Har någon något förslag på hur man kan lära sig lägga raka fina spår och sedan komma ihåg hur man gått nån timme senare? Spåren är ju nu ca 500 meter och en himla massa vinklar, bloduppehåll och böjar.. Mm, mm, mm.
Måste ha verkat som den mest vimsiga, förvirrade människan i Universum i lördags!
Får skylla på amingshjärna eller nåt. Det var inte riktigt min dag...
Men när Diva gick sitt spår, gick det superbra! Känner mig jätte nöjd med hennes insats i skogen.. Skönt att någonting gick bra i alla fall!
Nu ska jag luncha Zion, städa lite och sen hämta Noah på dagis!
Puss & kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar