ZION med farmor LILIAN



Igår bar det av på morgonkvisten för att lägga ett ca 600 meter blodspår.
Med Zion på ryggen!
Haha.. Byggarbetarna som jobbade i närheten måste ha fått sig ett gott skratt..
Han satt i bärselen sovandes, på ryggen.. Lilla gubben.
Det gick, men det var lite körigt om jag ska vara ärlig..
Nästa gång får nog lilleman stanna hemma.....

Vid 16-tiden var det då dags att möta Katarina (med Garp) som tog lite fina foton, återkommer med några prover ifrån dom.. Om dom godkänns av mig dvs.. ;-)
Spåret gick okej, det var mycket störningar denna gången.. Hon letade efter Garp som satt i bilen och ville leka med en gammal plastdunke som låg i vägen..
Men som sagt, jag känner att jag har mer kontroll nu och kan läsa henne bättre och därmed inte hetsa upp mig när hon tappar spåret utan bara vänta ut henne!

Garp fick ett litet "test-spår" på ca 20 meter och han bara ÄLSKADE det!
Hoppas att du kan göra mig sällskap i skogen nu Katarina..





På fm följde jag med Jessica på Hundakuten då hon ville kolla om det fanns några Goretex-brallor på Peak-butiken inne i stan och det fanns det!


Dagen gick i rusande fart, men jag har börjat förstå att tiden bara går fortare & fortare ju äldre man blir.. Och ju fler barn man har.. ;-)
-Någon som känner igen sig?

Zion utvecklas i sjudundrande fart, far fram i sin gåstol i 150 och säger: -Titta, titta i viskande ton.. Och det kommer även ut små ljud som på minner om Heeej och Däääär..
Snart sitter han väl med pungsvett och rapar i soffan.. Usch.
Varför ska dom bli så stora så fort?
Noah har nästan börjat protestera när jag kommer med mina puss och kram-attacker..
Han säger mest bara: -Mamma jag veeeeet att du älskar mig, du behöööver inte pussas & kramas hela tiden!

Dom är alldeles underbara mina små gossar, har nog aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dom!



Hoppas att ni får en alldeles underabar dag i det fina (?) vädret!



Puss&kram.